skolan var rätt soft idag. imorgon är det matteprov, jag har inte övat någonting och fattar ännu mindre.
men jag orkar faktiskt inte bry mig.
nu ska jag till pappa, kvarnarp i en vecka kommer ta död på mig. hejdå

---

du lämnade mig att drunkna i mina egna tårar
du försökte inte ens rädda mig. gav mig ingen hand, inte ens ett finger
du lät mig sjunka. sjunka enda ner till bottnen. jag låg kvar där
väntade på att du skulle komma. du kom aldrig
jag är nu på väg upp och simmar mot land, men egentligen utan någon anledning
insåg bara att det räckte där. jag klarade inte av mer
jag vill aldrig sjunka så lågt igen, aldrig någonsin

jag sa till dig att jag aldrig skulle låta dig falla
om jag så skulle förlora mig själv så skulle du aldrig få falla
du lät mig sjunka, jag lät dig falla
- jag svek dig. jag bröt mitt löfte.
du har rätt, det är inte ens värt ett försök
jag klarar mig aldrig till slutet ändå. det är inte värt att hjälpa mig upp när jag nästan är på bottnen
för jag kommer aldrig att klara mig uppe på ytan