lost again

varför går du iväg när du kan se mig?
varför stå ensam utan dina andetag?
varför le åt någonting som inte står där
och förlora det du har tittat på?

själen du håller i din hand,
är klenare än vad den har varit.
så snälla var vänlig mot den
det är allt jag har kvar.

och den här känslan jag har, har lämnat mig där
för jag ser dig gå iväg
och tiden har blivit bortkastad på dig
försöker klara det
det är nu som det var innan
samma start hela tiden, igen och igen

jag står bakom glaset, och tänker på vad som precis blivit sagt
är det här slutet?
jag är inte säker på om jag ska blir rädd eller
bara gå och förlora mig sjäv igen

bara tiden kan berätta
vilka vi ska bli nu framöver
kan jag söka i himmlen
och finna den silviriga beklädnaden för det här molnet?
borde jag söka efter
en väg till att komma ut?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0