blir nog sängen strax. eller brukar ju säga så, sen tar det 17 år innan man kommer i den i alla fall, eller ja

innan man lägger ifrån sig datorn. men är ju knappt någon inne eller något ändå. kanske lika bra att lägga sig
vila kroppen också. för mina axlar, haha allvarligt. dör. sen skrattade jag en gång idag också och kände av det lilla slaget jag fick
på revbenen igår. för fan vad ont det gjorde när jag skrattade och det spändes eller så.
nu bara babblar jag på, och långa inlägg kan vara det tråkigaste som finns att läsa. 
så hörs imon. puss!

allt kommer bli annorlunda nu när hon kommer hem igen. men ja, det är ju ingenting som jag inte väntat mig.