Sitter fan bara och stirrar rakt in i väggen eller in i skärmen. Kollar inte på något speciellt, utan bara bläddrar, hit och dit, fram och tillbaka. Enbart för att slippa gå och lägga mig ensam. Men sitta här, stirra med tom blick och komma på mig själv med att göra det när ögonen fylls av tårar.. Jag vet inte om det är så mycket bättre att sitta här själv i tystnaden än att ligga i sängen och lyssna på mina egna andetag & tankar. Kanske ska försöka ta mig till sängen nu, dra på en film eller något, så jag hör något annat än mig själv när jag drar mina ojämna andetag, så jag hör något annat än rösten i huvudet som ständigt skriker ditt namn..